Svaret på folkets opium

Det här är ett svar på det här inlägget.

Min syn på religion skiljer sig nog inte så mycket från synen i det inlägget. Vilket innebär att det här inlägget kommer mer vara spekulerande kring religion än en debattinlägg. Jag förstår varför man sett behovet att handgripligen kämpa mot kyrkan under spanska revolutionen. Och jag förstår att principen Av Gud Konungen, av Konungen lagen använts en hel del till överhetens fördel. Däremot vill jag bredda bilden lite. Det finns någonting som kallas för befrielseteologi som varit en progressiv kraft i viss mån.

Man kan notera att befrielseteologin startade i länder som styrdes av militärdiktaturer (till exempel Boff i Brasilien under militärdiktaturen 1964-1985). Regeringskritiska manifestationer var förbjudna och en del regeringskritiska personer gick i landsflykt. I länder där människor inte kan uttrycka politiska åsikter på kan religionen bli en kanal för politiska handlingar – religion politiseras.

Hur vida detta är optimalt eller inte känner jag mig inte sugen att spekulera om.

Går vi vidare till ett mer filosofiskt perspektiv så ser vi att både religionen och vetenskapen är oförmögna att svara på. Vart ifrån kommer energin, kolatomerna osv som gör att jag över huvud taget kan skriva det här inlägget. Min existens tvivlar jag inte på, men dess sammanhang förutom på den lokala nivån är helt omöjlig att förstå då jag inte hört nån ge en tillfredsställande förklaring på hur tiden eller rummet fungerar. Hur kan det existera en oändlighet? Hur kan det inte existera?

Men en intressant aspekt är att se religionen som föregångaren till vetenskapen. Precis som vetenskapen har den försökt besvara många av livets frågor. Däremot inte med lika tillfredsställande resultat. Men hur som helst kan vi inte veta om det finns någonting som vi skulle klassa som någon form av gudomlighet. Men en sak tror jag, och det är att bristen av religion lämnar ett hål i människor. Speciellt in vårt individualiserade samhälle där livet tycks sakna ett sammanhang och mening. Jag tror att vetenskapen som ideologi/religion kan fylla det här tomrummet något. Ideologier har nog mycket fungerat för att fylla det tomrummet på ett psykiskt plan men frågan är hur nyttigt man tycker det är som marxist, då den ska vara vetenskapligt grundad och insikterna måste alltid stå över begäret att behålla ideologin.

Nu säger jag inte att vi ska dalta mer religiösa och speciellt inte religion som är institutionaliserad. Jag är inte för religionsfrihet. Reglerna ska gälla alla och jag kommer aldrig acceptera att man syr ihop flickors fittor eller kombinerar sodomi och småpojkar. Men man måste också inse att religionskritiken kan användas i reaktionens tjänst.

Om man nu ser religionen ur ett perspektiv i att man vill ha socialism så tror jag absolut inte att det är en motsättning mellan att vara religiös och socialist. Jag vet om flera stycken. Däremot så kan religionen spela i reaktionens händer. Men jag tror inte heller att religionen har potential att vara revolutionär i sig själv. (se bas och överbyggnad @google)

Avslutningsvis vill jag posta den här länken. Jag har inte lyssnat på det än men jag tror det kan vara intressant. Det är Slavoj Žižek. Jag tycker att han är lite svår ibland och använder sig av en del begrepp som kräver ganska specialiserad kunskap (vilket gör det svårt att avgöra hur vettig han är), men man kan få en del nya perspektiv.